Studie indikerar: Demensakademin gör positiv skillnad

”Sammantaget så tycks det som om arbetet i Vardaga Demensakademi gör skillnad både för de boende och för deras vårdare.” Den slutsatsen drar professor Per-Olof Sandman, verksam vid Karolinska Institutet och Umeå universitet, utifrån en pågående studie av effekt och betydelse av Demensakademins arbete.

Hittills har två mätningar, där boende och medarbetarna fått svara på enkäter, gjorts i Per-Olof Sandmans studie, som följer Demensakademin över tid. Den första gjordes 2014 och den andra 2015. Resultatet av den senare har nyligen presenterats och den visar på en del intressanta förändringar hos de enheter som genomgått Demensakademins utbildning och certifiering, jämfört med 2014.

Resultatet visar dels att vårdtyngden ökat något, men också att de boende klarar fler saker i det dagliga livet själva. Ökningen i vårdtyngd kan bero på den allmänna trenden att de som beviljas plats på äldreboende generellt blir allt sjukare och har ett större omvårdnadsbehov innan de får en plats.

Skattningen av aktiviteter och utevistelse visar på positiva resultat: Nästan alla boende (98 procent) har varit utanför sina rum, 92 procent har varit utanför enheten och 89 procent har varit utomhus senaste veckan. 18 procent har självständigt varit utomhus senaste veckan. Vad gäller besöksfrekvens så har åtta procent besök dagligen medan nästan 20 procent anges ha besök någon gång per år eller aldrig. Den andelen är fördubblad jämfört med 2014.

Vad gäller vårdklimat så skattar personalen de boendes trivsel något högre 2015 jämfört med 2014. De boende skattas ha en högre grad av trivsel i de studerade verksamheterna i jämförelse med ett svenskt material från likartad verksamhet. Alla delskalor rör sig åt det positiva hållet 2015 eller är oförändrade jämfört med 2014 och störst förändring uppmäts inom ”Kvalité på vården och vårdarna” samt ”Kvalité på den fysiska miljön”. Skillnaderna mellan verksamheterna har utjämnats 2015 och en positiv utveckling kan ses vid Broby gård, Byholmen och Kullabo, skriver professor Sandman i sin rapport.

”Att Demensakademin är förklaringen till de mer positiva skattningarna är troligt men går inte att bevisa. Dels är det en komplex intervention vars effekt inte kan renodlas från andra påverkansfaktorer både inom Vardaga och i samhället i stort. För ett mer säkert resultat skulle vi ha behövt en kontrollgrupp som inte deltagit i Demensakademin. Dock, när jag hör arbetsledarnas berättelser om vad som händer i verksamheten så styrker det de skattningsresultat som framkommer i våra mätningar så man kan nog på goda grunder påstå att arbetet i Demensakademin kan förklara en stor del av den positiva utvecklingen”, säger Per-Olof Sandman.

Att Demensakademin bidrar till en förbättrad arbetsmiljö är också troligt. ”Det vittnar våra skattningar om. Om vården blivit bättre är mer osäkert då vi saknar sådana data. Skattningar av trivsel indikerar detta men det skulle ha behövts andra data för att kunna besvara den frågan”, fortsätter Per-Olof Sandman.

 Hittills har undersökningarna utförts som enkäter med skattningsskalor. Nästa steg blir mer fördjupade intervjuer med deltagare. ”Det blir spännande att genomföra intervjuer för att förstå vad projektet har haft för mening och betydelse. Sammantaget så tycks det som om arbetet i Vardaga Demensakademi gör skillnad både för de boende och för deras vårdare. Intervjuerna kommer att komplettera de data vi får fram via skattningsskalorna”, avslutar Per-Olof Sandman.

 

Dela eller skriv ut sidan: