Festen som ger sammanhållning och glädje på äldreboendet

Yeehaw! En onsdagskväll i slutet av augusti var det storstilad cowboy-country-fest för boende och närstående på Vardagas Söndagsgården i Farsta utanför Stockholm. En viktig tillställning som bidrar med sammanhållning och glädje för såväl boende och närstående som medarbetare.

– Nej men så fin, vad heter han? Får man klappa?

En härlig blandning av rullstolar, barnvagnar och rullatorer rör sig runt en snitslad bana i äldreboendet Söndagsgårdens trädgård. Första stoppet är hästarna Teddy och Johnny som lugnt tuggar vidare på sitt hö och låter sig klappas. Turen går vidare genom klippiga bergen- och öknenkulisser och snart kommer man fram till – en brottsplats.

– Men oj, titta mamma, här har vi en bank som blivit rånad, utbrister en närstående och pekar ut en hög ”guldmynt” i plast för sin 95-åriga mamma.

Sedan är man tryggt framme i Söndagsgårdens saloon. Cowboys, indianer och en och annan ”civil” Vardaga-anställd serverar vita bönor med falukorv stek på gasolgrill och därtill en liten whisky för den som önskar.

Bygger på de boendes associationer

Monica Nicolaisen (bilden ovan, högst upp till vänster), aktivitetsansvarig på Söndagsgården och för dagen iförd röd saloonklänning med nätstrumpor, förklarar kvällens koncept:

– Våra boende har associerat fritt utifrån westerntemat: Vi har pratat om cowboys och tv-program i genren. Jag tog ut bilder, vi diskuterade kläder, vad de åt etc. Det som kom upp har vi ordnat här på festen, bland annat menyn.

– Och idag har några boende hjälpt till att bygga upp och fixa i ordning inför festen medan andra tittat på och
bidragit med hejarop.

En omsorgstagare i närheten nickar instämmer.

– Så är det! Men mig får du inte fota – jag är ”wanted”, säger han och skrattar.

Liveband och spontandans

Efter maten är det dags för kvällens huvudnummer: Livespelning med bandet New Generation som går ut starkt med signaturmelodin till tv-serien Bröderna Cartwright och fortsätter med gamla godingar som ”Take Me Home, Country Roads”, ”Rose Garden” och ”Gamle Svarten”.
Såväl boende som närstående och medarbetare klämmer i i refrängerna – så gott man kan och orkar. Snart är spontandansen igång framför bandet.

– Jag vet inte hur du bär dig åt – men det är så bra, säger en närstående när hennes mamma efter lite övertalning tackar ja till en dans med Monica.

”Man blir glad”

Efter närmare två timmars spelning rundar bandet av med ”Växeln hallå, hallå” med Janne Lucas som också står på scenen.

– Man blir glad! Mamma vill gärna dansa. Tyvärr höll inte benen idag, men det går ju bra att sitta ner och dans också, säger en dotter när hon tillsammans med sin mamma och syster är på väg från festplatsen.

– Det här var klart godkänt och jätteroligt för pappa. Han behöver blunda lite grann ibland, men det betyder inte att han inte lyssnar och uppskattar musiken, säg en annan närstående.

Ger sammanhållning

Monica pustar ut och tar adjö av gästerna.

– Vi brukar ju ha en stor sommarfest varje år. Jag började planera redan i januari, främst att boka musikerna eftersom de är så upptagna. När allt faller på plats är det toppen!

Varför är en sådan här kväll viktig?
– Musik är bra och roligt för alla, men alla kan inte ta sig till någon stor fest eller konsert – då får vi fixa den här på Söndagsgården. Det blir fina upplevelser i stunden för de boende och även oförglömliga minnen för närstående, oss i personalen och musikerna.

Vad betyder det för Söndagsgården att ha en sådan här fest? Vad bidrar kvällen med?
– Det skapar sammanhållning mellan oss i personalen, de boende och närstående. Vi gör något tillsammans! Även närstående engagerar sig, de klär sig efter vårt tema och frågar vad de kan köpa till sin boende hos oss, till exempel cowboyhatt eller fjädrar.

Och varför just cowboy-tema?
– Vi hade ju Oscarsgala som tema i fjol. Det behövs konstrast!